← Back

Församlingsdagen/Se Tapani Kinnunens Anförande I Dalarnas Fridsförening 13.11.2022 16.02

Preacher: Veli-Matti Heikkinen

Location: SFC Dalarna

Year: 2022

Book: Genesis Hebrews Revelation Matthew Titus

Scripture: Hebrews 11:1 Matthew 13:44 Genesis 1:27-28 Titus 2:11-12 Matthew 6:33-34 Matthew 19:29 1 Peter 5:8-9 Revelation 21:1-4

Tag: faith grace forgiveness hope Holy Spirit salvation repentance kingdom prayer family marriage discipleship Christology gods-kingdom youth-ministry


Listen
This sermon was automatically transcribed by AI. You can fix obvious transcription errors by editing the text one sentence at a time.
Guds frid, hörs det? Vi inleder den här församlingsdagen med gemensam bön och jag tänkte läsa den svenska salmen då, eller salm 124 ur vår egen svenska sångbok. Det är nummer 204 i den finska salmboken Suomen Kirkon Virsikirja, Kaxotan Elie.

Med din ande, Herre Jesus, rör mitt hjärta, ge dig ro. Var barmhärtig, käre Kristus. Ge mig öppna öron, tro. Herre led mig, bönen hör, att ej något bort mig för. Levande gör Jesus ordet, att det följa, ge mig modet. I ditt rike du mig älskar, trygga armar bär mig fram. Du ger nåden, mig välsignar, vårdar ömt här i din famn. Låt ditt ord, mitt hjärta, nå. När det smärtar, bota då. Du ger friden jag behöver, ej den falska frid som söver. Jesus seger över döden, ger mig mål och mening här. Genom världen leder färden, mot det hem som evigt är. Sen när slutet närmar sig, stärker Herrens kärlek mig. Och när änglarna mig hämtar, får jag kronan som där väntar. Amen.

Jag kära bröder och systrar, kära barn och ungdomar och alla för all del. Jag fick till uppdrag att hålla ett anförande idag. Och som alltid när man förbereder sig inför anförande så ställs man själv inför Guds ordsspegel. Och jag känner att framförallt så talar det här anförandet till mig själv. Och vill fråga om jag får tro mina synder förlåtna. Jag vill tro tillsammans med er.

Anförandet, dess tema är Tron styr våra val. Och det bygger på brodern Stapanik Indonens anförande som han höll i samband med sommarmötet i Sloppi i Finland. Och jag tänkte att jag går igenom det med några bilder här. Och där jag då citerar många och mycket anförandet. Men också har ni deras egna tankar under resans gång. Sen har jag bett några förbereda sig till diskussionen sen efteråt. Och ordföranden, jag riskerar få de namnen också. Så att då givetvis är var och en välkomna att ta ordet när diskussionen väl börjar. Jag har ett antal diskussionsfrågor. Jag tänker att vi bryter här emellan också och sjunger en sång där emellan innan vi fortsätter mot slutet. Jag hoppas att det här inte ska ta alls för lång tid. Vi får se.

Men Tron styr våra val. Och ett val som vi har fått och ställts alla inför. Det val som Gud har gett oss. Valet han vill att vi ska göra. Att vi var och en ska välja livet. Så att vi en gång får komma till ärans himmel. Av detta val följer många, många andra val. I det liv som vi lever så som Guds barn, som troende i världen. När vi vill komma till himlen så påverkar vår tro oss. På det sätt som vi lever. På de val som vi gör i våra liv.

Här har vi sången. Nu ska jag spola förbi. Vad är tron? Bibeln berättar i Hebreerbrevets äldste kapitel ett par, tre verser som ofta citeras på våra möten. Och där säger Bibeln att tron är grunden. För det vi hoppas på. Den ger oss visshet om det vi inte kan se. För sin tro fick färderna Guds vittnesbörd. I tro förstår vi att världen har formats genom ett ord från Gud. Och att det vi ser inte har blivit till ur någonting synligt.

I Bibeln berättas hur Gud skapade allt med sitt ord. Den värld som vi lever i. Hela världsalltet. Guds ord som är nedtecknat i Bibeln är grunden för hela vår tro. Genom tron är det möjligt att se Guds rike. För en icke-troende människa är det omöjligt att se Guds rike. Genom tron vet vi att vi en dag får komma till himlen. Det är tron som öppnar de ögonen för oss. Och Bibeln, den heliga skrift, är så som en karta för oss. Den visar vägen för oss. Vägen till himlen.

Och i Guds rike är det så tryggt att veta att vi tror i enlighet med Bibeln. Och när vi tror så som Bibeln lär oss. Så vet vi att vi kommer till himlen. Därför vill vi som Guds barn alltid följa Bibelns råd. Där Bibeln lär oss. Det är grunden för vår tro. Vi bekänner vår tro i kyrkan. I den här gamla apostoliska trosbekännelsen. Som kommer från hundratalet efter Kristi födelse. Och den har tre artiklar. Alltså tre stycken som ni vet.

Och den första är att jag tror på Gud, Fader, allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Den andra artikeln, där talar vi om att jag tror också på Jesus Kristus, hans enfödde son, vår Herre. Och den tredje stycken i trosbekännelsen talar om den helige Anden. Där ser vi att jag tror också på den helige Ande. En helig allmännelig kyrka. De heliga samfund, syndernas förlåtelse. De dödas uppståndelse. Och ett evigt liv.

Vi tror alltså på en treenig Gud. Luther förklarar i den stora katekesens tredje artikel. Alltså om vad det betyder när vi säger att vi tror på den helige Ande. Och där står följande ord:

Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller egen kraft kan komma till tro på Jesus Kristus, min Herre. Eller komma till honom utan den helige Ande. Eller komma till honom utan den helige Ande som har kallat mig genom evangelium. Upplyst mig med sina gåvor. Helgat och bevarat mig i den rätta tron. På samma sätt kallar, församlar, upplyser och helgar han hela kristenheten på jorden. Och bevarar henne i Jesus Kristus. I den enda rätta tron. I denna kristenhet förlåter han dagligen mig och alla troende. Alla synder. För människorna och världsalltet.

Det är för många människor lättare att tro att Gud finns. Och jag tror också att för många är det lättare att tänka att Jesus finns och har funnits. Och att han har levt en gång på jorden. Men jag tänker mig att för väldigt många, för människorna ute i världen, är det omöjligt att förstå att det finns ett Guds rike i världen. En liten skara, Guds barn som är på väg mot vandring. Som vandrar mot himlen. Och som Gud har gett, så som Luther här beskriver i förklaringen, som också förlåter oss våra synder. Men att Gud har gett människor som tror makten att förlåta synder. Det bygger på Bibelns undervisning. Han gav de troende himmelrikets nycklar. Och han gav uppdraget att förlåta synderna. Till alla som vill tro sina synder förlåtna.

Vad är då det viktigaste i livet? Det viktigaste, enligt den kristna läran, är att lära känna Gud och vår Frälsare Jesus Kristus, samt att få bli ett Guds barn. Det är det allra, allra viktigaste i livet. Att få bli ett Guds barn, att vara troende. Det finns ingenting annat som är så viktigt som att få vara troende. Och Jesus säger att vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Inga skatter i världen. Ingenting i världen är så viktigt som tron. Ingenting får gå före utan Kristus, Jesus är det allra viktigaste.

Vår tro är det allra viktigaste i våra liv. Inte pengar. Inte makt. Inte vår karriär. Ingen flick- eller pojkvän för all del. Ingen framgång. Idrottsframgång. Ingenting annat är så viktigt som att få vara troende. Allt som vi har här i tiden blir kvar i tiden. Det finns bara en sak som kan tas till himlen och det är vår tro. Därför styr allt. Alla våra beslut och allt i vårt liv bestyrs av att vi är Guds barn att vi får vara troende.

Och tron är personlig. Jag som förälder kan inte, även om jag skulle önska, tro för mina barn. Vi kan inte tro för en vän utan var och en behöver ta ansvar för sin tro för den är personlig.

Jesus lär undervisar om Guds rike och vad som är det viktigaste i livet. Och där i Matteusevangeliet trettonde kapitel fyrtiofjärde versen så berättar han om liknelsen om skatten som är gömd i en åker. Och där står det följande:

Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen och i sin glädje går han och köper och säljer allt han äger och köper åkern. För den glädjen, för glädjen hos den som finner Guds rike vill man överge ett syndigt liv och äga åkern, åkern som är Guds rike och tryggt vandra vidare i dess gemenskap.

Skatten som finns i åkern det är Jesus och det är tron. Skatten finns gömd i en åker och vi har fått lära på Guds barns möte predikanterna har förklarat att åkern är Guds rike. Det går inte att äga Jesus med mindre än att man äger åkern, Guds rike. Det går inte att komma till himlen på något annat vis än att vara medborgare i Guds rike, vara troende, att vandra tillsammans med andra troende. Det är enda vägen till himlen.

Den här mannen som liknelsen berättar om, han hittade skatten i Guds rike, han gick och sålde allt annat som han ägde och köpte åkern, ville vara delaktig i Guds rike och därigenom få Jesus som sin viktigaste skatt i sitt hjärta.

Den här åkern ser inte alltid utifrån sig i människors ögon så väldigt vacker ut. Den åker särskilt här på hösten är ju brun och ofta ganska lerig. Och jag tänker mig att när människor ser på Guds rike utifrån så är det dels omöjligt för mänskliga ögat att kunna se Guds rike. Men det ser ofta ut det är text med fel och brister med oss vanliga människor. Men för oss som är troende för oss är en skatt och den dyrbaraste skatt som finns att vi får vara troende.

Av tron följer ett liv som Guds barn. Den personliga tron är en gåva från Gud och den förenar en människa med den heliga gemenskapen, Guds rike. Som ett Guds barn vill man leva i dess gemenskap. Från evangeliet får vi styrka att tro, i evangeliets kärna förlåtelsen får vi tro våra synder förlåtna. Ingen annanstans finns den här förlåtelsen än i Guds rike.

Vi äger en hjärtats tro och det är inte endast en vana att vi är troende. Tron finns med oss varje dag och stund och den kan inte placeras på en hylla för att vänta. Tron påverkar våra val varje dag och stund i allt vi gör. Trons gåva är den dyrbaraste gåvan som en människa kan äga. Tron väcker hjärtats vilja att kämpa som ett Guds barn. Tron ger hoppet om ett evigt liv.

Att ha hjärtats tro är inte detsamma som att kalla sig för lästadian. Det är inte detsamma som att säga att jag är troende. Hjärtats tro är någonting som vi bär i våra hjärtan och gränsen för Guds rike brukar vi säga går från hjärta till hjärta. Att vi med vår mun bekänner vår tro men inte lever som troende räcker inte. Vi måste, vi behöver leva som Guds barn, leva som troende.

Hjärtats tro innebär att vi lever som troende även när ingen annan ser mig. I det tysta, i ensamheten, att vi vill vara troende varje dag och varje stund. Styr våra val utifrån tron för att vi vill vandra mig till himlen. Som Guds barn vandrar vi på den smala vägen.

Syndens faror finns på båda sidor om den smala vägen. På den högra sidan finns egenrättfärdighetens synder då man litar på sina egna krafter och råd och är olydig, som söker sina egna vägar och lösningar. På den vänstra sidan om vägen finns de offentliga synderna då människan följer köttets begär och älskar det som världen har att erbjuda. Lever fritt i synd gör precis så som man tänker. Det ligger på den vänstra sidan och på den högra ligger egenrättfärdighetens synd. Däremellan går vägen till himlen. Den smala vägen som leder till himlen.

Vägen kan ibland för oss människor kännas smal. Själafienen predikar har Gud verkligen sagt så, så som Själafienen sa till Eva kvinnan i paradiset till de första människorna. Till det levande ordet hör även ordet, orden om råd och förmaning och lära för Gud vill att vi ska bevaras i tron.

Jag har själv ofta tänkt för egen del att om jag lär fel, om jag tänker fel eller om jag syndar så är det bästa ni kan göra kära bröder och systrar det är att komma till mig och tala om det för det viktigaste för mig är att jag får komma till himlen till Guds rikes liv. Hör att vi tar ansvar för varandra att vi är beredda på att ta emot råd och att vi är ödmjuka från råd som kommer från församlingen.

Paulus skriver i brevet till Titus: Till Guds nåd har blivit synlig som en räddning för alla människor. Den lär oss att säga nej till ett gudlöst liv och denna världens begär och att leva anständigt, rättrådigt och fromt i den tid som nu är. Vi är inte tvingade att följa regler utan Guds nåd lär oss. Vi vill vara troende, vi älskar Guds rike, vi älskar Jesus och vi vill komma till himlen så vi vill följa av egen och frivilliga vilja för att vi vill följa de råd som ges att vi ska komma till himlen.

Det är en glädje att få vara ett Guds barn. Det är inte en smal väg som någon tvingar oss till. Det finns ingen lista av synder i Guds rike. Vi vill följa vägen för vi vet att belöningen är så stor. Guds nåd har varit så stor mot mig, han har förlåtit mig alla synder. Jag vill leva som troende och vi säger så här: Vi faller i synd, ja, vi faller var dag och stund i synder men vi vill inte leva i synd. Det är skillnad på att falla i synd och leva i synd.

Går det bra att följa texten på? Ok, ok, bra tack. Prioriterar jag min tro? Vi lever i en tid med hög levnadsstandard med mycket fritid och vi har råd till sånt som tidigare i relationer inte hade råd till. Har jag tid att åka till mötet? Lever jag mitt i församlingen? Har jag tid för Guds rikes arbete? Frågor vi får ställa oss. Vi kan fråga oss själva om tron är det allra viktigaste i livet. Vad betyder det för mig att jag får tillhöra Guds barns gemenskap? Har jag tid att leva som troende? Jag tror på riktigt det allra viktigaste för mig i mitt liv.

Varje barn som föds är en gåva från Gud. I Guds barn så vill vi ta emot de barn som Gud ger i våra familjer. Genom tron förstår vi att livet är en gåva från Gud. Vi vill ta emot de barn som Gud ger. Gud känner var och en av oss, han välsignar oss efter sin vilja. Orkar vi tro på att allting ligger i Guds händer och att Gud finns med oss varje dag?

I Första Moseboken står följande ord: Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sa det till dem: Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er.

Nu sjunger vi Sionssång 43 och sen fortsätter vi hur styr tron våra val i olika livsskeden, hur vi fostrar barnen, hur vi stöttar de unga, hur vi möter vår tids utmaningar, hur vi bekänner vår tro, hur vi lever som vuxna troende, hur vi lever i äktenskapet.

Den första punkten var hur vi fostrar barnen. Jesus sa: Låt barnen vara och hindra dem inte från att komma hit till mig, himmelriket tillhör sådana som det, och han lade händerna på dem. Barnet är en förebild för tron. Vi ber att våra barn ska bevaras i tron. Ett tryggt hem är där evangeliet om syndernas förlåtelse används. Det ger krafter att lita på Guds ledning och välsignelse. Hemmet är en plats där barnet får uppleva hur vi vårdar kärleken, att åka till mötet och lyssna till predikan rotar i Guds rike och ger styrka till att tro.

Jag tänker att ett litet barn är så som en liten växt, en liten planta, och den behöver vattnas, den behöver få sol för att växa upp och framförallt också för att rötterna ska växa sig starka i jorden så att rötterna söker sig långt ner i jorden så när världens stormar kommer när man växer upp man blir ungdom och växer upp och blir vuxen att de här rötterna skulle stå sig stadiga i Guds rike i den jorden så när stormarna kommer att man får bevaras i tron.

Mitt eget bästa arv ifrån mitt föräldrahem, mitt barndomshem där jag fick växa upp, det är syndernas förlåtelse att mamma och pappa kommer till sängen när man ska lägga sig på kvällen och läser kvällsbönen och välsignar, synderna förlåta är ett underbart arv som jag har fått och jag hoppas alla ni får det hemifrån. Att tillsammans med sina systrar, syskon, bröder och systrar få lägga bort synden när den har fastnat, när man har varit osams och få komma överens om saker och ting och lägga det under evangeliet. Att det här evangeliet används i hemmet är nog det bästa arvet jag har kunnat få någonsin, det bästa arv en människa kan få och jag tror det bästa arv som vi våra troende familjer kan ge till våra barn.

Min mamma gick bort för inte så länge sedan den första maj och någon dag innan när hon fortfarande var kontaktbar så de sista orden som mamma sa till mig det var: Du får tro dina synder förlåtna i Jesu namn och blod. Det är ett arv och det är ett minne som jag bär med mig i mitt liv.

Hur stöttar vi de unga? Bibeln säger i Predikarens bok: Tänk på din skapare i din ungdom innan de onda dagarna nalkas, de år som ingen glädje har att ge. I ungdomen blir tron mer personlig om man börjar frigöra sig från hemmet. Hur hittar vi den tid som våra ungar behöver för att diskutera saker som bekymrar dem, för att få dem att känna glädje, förtroende, för att stötta dem i de val som de står inför?

De unga får lita på Guds välsignelse och beskydd samt glädje, förtroendets gåva. Gemensamma resor till möten, ungdomskvällar, bibelklasser och fritidsaktiviteter ger meningsfull sysselsättning för våra ungdomar. Det är viktigt att åka till mötet och lyssna på predikan. Det är inte bara en vana, tron kommer av predikan skriver Paulus. Tron kommer av att vi får höra Guds ord och det är så viktigt. Evangeliet ger krafter och uppmuntrar till att tro.

Vi har alla säkert egna erfarenheter ifrån att ha vuxit upp i våra familjer och jag tänker att under diskussionen får ni gärna dela med er av era erfarenheter. Själv så kände jag att mina föräldrar brydde sig i att vi skulle få bevaras i tron och jag kände också att tillsammans så diskuterar vi ofta trons frågor på ungdomskvällar och jag minns också särskilt att vi hade sådana här diskussionskvällar emellanåt när någon hade eller när vi tillsammans hade gjort någon dumhet och fallit i synd och sådär det fanns anledning att diskutera tron eller när någon hade nekat sin tro att vi samlades och pratade tillsammans om tron. Att de här kvällarna som vi hade på den tiden kändes väldigt viktiga för oss och jag tänker mig att också ni ungdomar jag tror att ni också idag talar mycket om tron att det är så viktigt att vi får de här möjligheterna tillsammans diskutera trons frågor.

Det är det viktigaste för oss hur vi möter vår tids utmaningar. Vi lever i en värld som fjärmar sig från Guds ord som kommer allt längre bort ifrån Guds ord där allt mer är tillåtet. Förändringen sker snabbt och vi behöver fundera på hur vi ska förhålla oss till olika saker som troende. Vad ser och vad följer vi på nätet? Vilken slags musik lyssnar vi på och vad passar för de troende? Hur förhåller vi oss till alkohol och andra droger? Kan vi lita på att Gud ger den äkta hälft som han ser att vi behöver när och om han så vill? Hur ska man sällskapa som troende? Hur förhåller vi oss till sex och samliv utanför ett äktenskap, ett äktenskap mellan man och kvinna?

Hur bekänner vi vår tro som Guds barn? Skiljer vi oss från andra i världen? Det kan finnas i hur vi klär oss, på vårt utseende och även hur vi talar och beter oss. Vi vill inte delta i sånt som skadar vår tro och vårt samvete. Vi bekänner vår tro när vi inte deltar i allt och vi kan bekänna tron när vi får frågan på en direkt fråga. Att bekänna sin tro ger krafter och det blir lättare att tro och trosbekännelsen att vi bekänner vår tro är en predikan i sig till icke-troende människor. Du är inte riktigt som alla andra, varför? Du ser ut att må bra, du ser ut att ha det bra och så vidare är en predikan till icke-troende människor i sig.

Jesus säger att vi är världens ljus och att vi är världens salt. En hjärtats tro syns även när man inte talar om den. Jag har många gånger tänkt själv på varför är det så svårt att bekänna sin tro. Jag vet inte om ni upplever samma sak men ofta är det så svårt att tala om för människor i världen att jag är troende. I alla fall för min del men jag har också fått erfara det att när man väl har bekänt sin tro att hur mycket lättare det har blivit sedan att det har aldrig varit till en nackdel att jag har bekänt min tro snarare tvärtom en fördel och många gånger har man fått höra ja men det visste vi redan. Jag vet inte vilka erfarenheter ni har att leva på som Guds barn också. Det finns inte bara en väg vi har olika erfarenheter och vi lever i olika slags familjer även som troende.

Vi får lita på att Gud ser och vet allt. Genom tron får vi lita på att Gud ger sina barn det bästa. Gud ger oss de uppgifter i livet som han vet att vi behöver och Gud ger oss prövningar för att vi ska komma närmare honom. Han tillåter oss prövningar också. Han vill att vi ska komma till himlen och hjärtats tro ger frid och glädje.

Själafienen vill få oss att klaga. Han vill att vi ska jämföra med andra och vill att vi ska överge tron.

Hur vi lever i äktenskapet. Vi får be om en troende äkta hälft. Det är en stor Guds gåva. Samma tro i hjärtat ger den bästa grunden för ett äktenskap och det ger en bra grund för ett tryggt hem. I en öppen atmosfär kan man fritt tala om allt som bekymrar en. Andra troende är ett bra stöd när vi har problem och har frågor. Vi får gärna vända oss i andra troende och andra familjer och prata om trons frågor.

I en svår situation ifrågasätter själafienen om äktenskapet håller och när så behövs har vi också rätt att söka professionell hjälp. Det finns de som är duktiga på det här med relationer och som har en professionell hållning till sådana saker. Vi får också söka hjälp när det behövs.

Utifrån Jesus lär oss: Sök först hans rike och hans rättfärdighet så ska ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen, den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Vi får tryggt lita på att Gud ger oss allt som vi behöver. Vi behöver inte bekymra oss för morgondagen.

Vad får vi när vi tror? Jesus säger sannoliken: Var och en som för min och evangeliets skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar ska få hundrafalt igen. Här i världen ska han få hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar mitt under förföljelsen och sedan evigt liv i den kommande världen.

Vill då Jesus att vi ska öppna våra familjer, vår äkta hälft eller våra barn? Det är inte det som Jesus avser med det här utan Jesus vill att tron ska vara det allra viktigaste för oss och vi får lita på att när vi tror så ger oss Gud och Jesus allt som vi behöver i våra liv och framförallt så får vi ett evigt liv i den kommande världen i himlen.

Hjärtats tro förenar oss med andra Guds barn och vi får uppleva Guds barns gemenskap och kärlek. Hjärtats tro ger äkta frid och glädje. Det lönar sig att tro för belöningen är så oerhört stor. Paulus skriver att ty för mig är livet Kristus och döden en vinning. Tron ger en mening med livet. Gud välsignar oss ett himligt men framförallt får vi ett evigt liv. Det är tryggt som Guds barn veta att vad som än händer så går det gott med oss och vi får komma till himlen.

Att vara troende är att alltid vara beredd, inte behöva vara rädd för döden. Till för mig är livet Kristus och döden en vinning.

Vi kämpar mot en trefaldig fiende som Guds barn går vi en ständig kamp mot en trefaldig fiende: vårt kött och blod, världen och mot själafienen som vill få oss att överge tron.

Petrus skriver: Var nyktra, vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Håll stånd mot honom oroliga i tron. Kom ihåg att ni får utstå detsamma som alla era bröder här i världen.

Guds krafter och makt är så mycket större än fiendens. Han kan bevara oss på himlavägen. Gud älskar den som fallit i synd. Gud älskar den syndafallne människan. Ingen, ingen av oss är utan synd. Vi får tro helt av nåd.

Ni minns att när lärjungarna hade samlats bakom eller på den sista måltiden och Jesus berättade om att han skulle tillfångatas och vad människorna skulle göra med honom och så vidare och då sa Petrus att han var beredd att gå i döden tillsammans med mästaren eller istället för mästaren och då säger Jesus till Petrus: Innan tuppen gal har du förnekat mig tre gånger.

Jesus såg in i Petrus hjärta och när Petrus hade förnekat Jesus tre gånger såg han ändå varmhjärtigt på honom. Petrus grät och han ångrade sig men Petrus fick tro sina synder förlåtna. Han som lärjunge till och med nekade sin herre och sin mästare men han ville tro och vi får lita på att om vi vill tro så är vi i goda händer. Gud och Jesus hjälper oss och vi får tro våra synder förlåtna.

Det är inte så att vi inte skulle falla i synd. Vi får tro våra synder förlåtna och vi blir väl omhändertagna i Guds rike.

När Jesus träffade Petrus igen frågade han honom tre gånger. Ni minns det här vid Genesarets sjö när de hade varit ute och fiska under hela natten. De träffades sen på stranden och Jesus frågade Petrus: Älskar du mig? Tre gånger och Petrus svarade honom: Herre, du vet att jag har dig kär, varpå Jesus sände ut honom i Guds rikes arbete.

Guds rikes arbete görs av i sig själv syndafallna människor men benordade syndafallna människor att få förlåta och att bli förlåten är en stor gåva. Evangeliet är Guds kraft och jag skulle vilja säga så här att vi är inte troende för att vi har lyckats, för att vi lyckas så bra utan vi är troende för att vi har fått så mycket förlåtet.

Trons mål, det här citatet som är ganska långt från Uppenbarelseboken i Bibelns nästan allra sista blad: Och jag såg en ny himmel och en ny jord, till den första himlen då den första jorden var borta och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, den nya Jerusalem, komma ner ur himlen från Gud redo som en brud som är smyttad för sin man. Och från tronen hörde jag en stark röst som sa det: Se, Guds tält står bland människorna och han ska bo ibland dem och de ska vara hans folk och Gud själv ska vara hos dem och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta ska finnas mer. Det som en gång var är borta.

Här får Johannes se Guds rike komma ner nedsänkt ifrån himlen. Guds rike i sig på jorden är redan himmelriket på jorden och det är det här, det här rike som är på väg mot evighetens himmel, evigheten hos Gud i himlen. Den som har fallit i synd får tro sina synder förlåtna i Jesu namn och blod. Gud älskar var och en av oss och han vill att vi ska få komma till himlen.

Det var mitt anförande kära bröder och systrar och jag har egentligen är det tappan ett anförande på svenska men jag har kortat ner den lite grann. Det tog lite tid i alla fall och jag har några frågor som underlag för diskussion och jag tänkte att jag lämnar dem här framme till ordföranden.

Vad betyder hjärtats tro för mig? Låter jag tron styra mina val? Känner jag en gemenskap i Guds rike? Är jag via kärleken förenad med andra Guds barn? Sammankomster och att lyssna till Guds ord? Längtar jag efter att få komma till Guds barnsmöten med i Guds rikes arbete? Hur känner och erfar jag? Hur kan vi stötta varandra i olika situationer? Ungdomarna i deras frågor, familjerna att de orkar, ensamma eller sjuka och andra troende?

Och jag tänkte att innan vi börjar diskussionen så sjunger vi Sionssång 161 och sen lämnar jag ordet till ordföranden.

Nive min, jag är Nven för några. Tack till elever och personal vid Värmlands.